Totalt 32 personer (veterinärer, tränare, beridare, tävlande, överdomare, agronomer, etologer och organisationer, bland annat EquiEthics) har skrivit under brevet som handlar om hästvälfärd.
”Trots statens nära koppling till näringen så präglas hästnäringen och hästsporten av bristande transparens och toppstyrning där många återkommande namn har suttit i hästnäringens ledarpositioner under många år.Vi önskar att svenska staten, som lagstiftare och intressent i hästnäringens verksamhet och omsättning, ställer krav på hästsportens organisationer att säkerställa att hästar inte utsätts för våld och smärta under vårt nyttjande av dem. För att detta ska kunna ske kan inte sportens organisationer tillåtas verka i det fördolda på det sätt som man gjort under många decennier. Hästnäringen har ett mycket stort förtroendekapital hos både allmänhet och myndigheter, som inte har funnit det nödvändigt att granska sporten och ställa kritiska frågor förrän nu. Nu är det dock hög tid att staten ser över hur hästsporten är organiserad i Sverige.”
Hästvälfärdsgruppens reflektion över brevet är också intressant: ”En intressant reflektion, ja nästan en uppenbarelse vi fick av arbetet med det öppna brevet, är att det fortsatt är SÅ känsligt att ta ställning i debatten. Vi har fått många ryggdunkar och hejarop från personer och djurskyddsorganisationer som tycker att initiativet är bra, men som inte har velat skriva under. Och det är ju själva kärnfrågan i brevet; Varför HÄNDER ingenting? Svaret ter sig ganska enkelt; det är många(!) som är rädda för att kliva hästsporten på tårna. Man vill fortsätta vara kompisar hellre än att ta ställning. En sport med utövare som inte tål kritik är väl dock inget man borde vilja vara kompis med?”