När diskussionernas vågor går höga höjs röster för ”bevis” på att det är dåligt att ge två hjälper som säger olika saker samtidigt. Nedan följer en förklaring så att det inte skall finnas några frågetecken kring varför det är fel. På sidan om hästens inlärning ges mer ingående förklaringar för den som inte är påläst på inlärning hos djur.
Hästar har bra känsel, de känner en fluga som går på deras hårrem. En fluga är irriterande och hästen skakar lite på huden för att flugan skall flyga därifrån. Hästen utför ett beteende för att obehaget skall försvinna. Precis på samma sätt kan vi sätta tryck, vi kan röra oss emot en häst, vi kan trycka med en skänkel och vi kan ta i tygeln. När hästen då utför ett beteende, slutar obehaget och hästen lär sig sambandet mellan sitt beteende och vad som hände. Trycket blir en signal.
När vi inte slutar med trycket då hästen utför ett beteende bestraffar vi i stället beteendet. Ett beteende som bestraffas minskar och det blir svårare att få det beteendet och man måste göra en starkare hjälp nästa gång. Det är den första orsaken till att man inte kan göra två motstridiga hjälper samtidigt, hästen kan ju inte lyda bägge hur den än gör. Så ett av beteendena bestraffas och vi måste sedan successivt öka hjälpens styrka för att hästen skall förstå. Om detta kan du läsa mer om här i en artikel av Baragli och medförfattare. Forskarna McGreevy och McLean beskriver hur just ridning kan förstås i termer av djurs inlärning i en vetenskaplig artikel som du kan läsa här. När en hjälp ökar i styrka habitueras hästen till en starkare hjälp, vilket i sin tur leder till starkare hjälper.
När det händer två saker samtidigt överskuggas också den hjälpen som hästen uppfattar minst av. Detta leder till att hästen blir mindre känslig för hjälperna och dessa måste bli starkare nästa gång. Detta är den tredje anledningen. Om detta kan du läsa här.
Bestraffning genom fortsatt hjälpgivning, överskuggning och habituering leder till grövre hjälper, vilket i sin tur leder till sämre djurvälfärd. Men, säger någon. – Det är väl bara en lycklig häst som kan vinna tävlingar? Svaret är tyvärr nej, och om du vill läsa mer om djurvälfärd kan du läsa om de fem domänerna, där man dessutom inkluderar relationen mellan djur och människa här.
En skicklig ryttare kan använda hjälper nära i tid så att det för det otränade ögat ser ut som det sker samtidigt. En häst som istället får motstridiga hjälper visar konfliktbeteenden och studier visar att djur som inte vet när det kommer obehag lätt får magsår. Den internationella organisationen för hästforskning ISES har gjort en liten checklista för principer vid träning av häst som nu finns i svensk översättning. Den innehåller många begrepp som måste förklaras. Dessa kommer vi förklara på vår sida om inlärning.
Hur är det då med inspänningar? Om det hela tiden drar i munnen samtidigt som hästen vet att den måste springa framåt minskar således bettets betydelse. Att mana på en häst där bettet drar i munnen om inte hästen håller huvudet i en ej vald form kan inte ses förenligt med god djurvälfärd. Om man fördjupar sig i kunskapen om inlärning förstår man snart att hästar kan göra mycket för att undvika obehag eller smärta. Det kan vara svårt för den oinsatta att veta när hästen far illa. Därför måste vi ha en levande diskussion och förmedla den kunskap som finns. Exempelvis försöker många mäta tygeltrycket, detta eftersom det har visat sig att många hästar faktiskt går runt med sår i munnen. Här hittar du en översiktsartikel om olika studier på tygeltryck.
Till sist så tål det att upprepas att idén om att vi skall dominera hästen istället för att använda teorier om inlärning är för länge sedan kastad på sophögen. Om detta kan du läsa här. För den som verkligen vill förstå hur hur ridning är kopplat till kunskapen om inlärning rekommenderas boken Equitation science av McGreevy mfl. Till sist så handlar givetvis ridning mer än om operant betingning, men kunskapen om djurs inlärning hjälper oss att förstå när metoder vi använder försämrar hästvälfärden.
Jag som skrivit detta heter Ulrika Alm Bergvall och är docent i Etologi, har forskat på djur sedan 2000 och är dessutom utbildad yrkeslärare. Jag brukar upprepa att – Hästar är djur! och med det menar jag att det finns så mycket kunskap om djurs inlärning, personlighet, känslor och välfärd som går att applicera på hästar också.
